i’m on the way..


Yes!

Nu har jag äntligen skickat iväg min ansökan som Au Pair! =)
Det känns riktigt skönt, blev lite sista minuten som det alltid verkar lyckas bli när det handlar om mig, jag fick de två sista referenspapperen i dag, så skrev jag om hela mitt personliga brev till min blivande familj… Helt sjukt hur stressad jag hann bli, när klockan var fem i sex så satt jag fortfarande och skrev så pennan glödde.. Kastade mig in i bilen, körde som en toka ner till posten, hann precis rycka i dörren när han skulle låsa den, klockan var prick sex.
Jag hade tänkt bara kasta brevet på lådan, men kände att de var bättre å lämna det direkt till dom om de ändå var öppet, så av en ren slump så frågar ja om de räcker med två frimärken.. Tack och lov för att ja gjorde de, för de skulle nämligen behövas fyra st…

Men nu är brevet på väg till Cultural Care!! =)
Jag håller tummarna på att det kommer fram i morgon till dem så jag får ta del utav lucia erbjudandet som dom har t o m på lördag. för då slipper jag betala depositionsavgiften på 2,5 tusen… yeah thank’s!

I går drog Jonken med mig ut å skulle få revanch på biljard tyckte han.. HaHa säger jag.
Vem vann egentligen.. Jaag! 
Det var riktigt trevligt å få komma ut och göra någonting annat än att bara vara hemma i sorg å tårar.. Tack för de! =)
Sen kom niclas å plocka upp oss och vi drog till Max, hamburgare på svenska… mmm.. riktigt gött de där…
Sen blev ja å niclas å åka hem å kika på en hannibal lector film, läskit de där, har inte sett nån utav dem förr, usch.. men tack niclas för att du tog hand om knasiga mig, haha, ja skrattar ju tills ja gråter, eller gråter tills ja skrattar, hur de nu är.. haha..

 

”All I want..
All I need..
Is to make you breathe.

And you’re not coming back..
I got a reason to cry.”

 

 

♦     ♦     ♦

me and the Jonken.. 

 

ja å niclas

 

moi

 



tears in heaven..


om mindre än en månad så kommer jag att bli ett år äldre..
nettan 22 år..
bara tre år till 25, och då är det halvvägs till 30..
shit vad snabbt tiden går.. känns som om jag nyss fyllde 18 år… kommer fortfarande i håg den dagen, jag åt middag med mina kompisar och sedan däckade jag i feberfrossa… skoj..

det är konstigt hur livet blir, det har då inte visat sig som jag tänkte mig när jag var tonåring, men jag måste säga att jag är ganska nöjd ändå, har ju några av världens bästa och snällaste vänner!
det märker jag varje dag, ni är guld värda, varenda en utav er, utan er skulle jag inte fungera normalt… inte för att ja är så normal ändå..

I helgen var jag ut med jobbet och käkade middag på Helt Enkelt, underbart gott.. riktigt trevligt ställe de där, synd bara att det blir så högljutt på fredags och lördagskvällarna.. går knappt å prata med personen man sitter bredvid, vilket resulterar i att man efter några glas vin sitter och skriker personen bredvid rakt i ansiktet och försöker överrösta de övriga i restaurangen..  när man traskar ut i från stället så piper det i öronen och man har väldigt taskig ljudnivå på sin röst..

Väldigt trevlig kväll blev det men det var mindre trevligt när ja skulle upp i lördags å jobba.. då var man ganska trötter..
Men tjänade in lite pengar och fick några gratis bakelser.. mmm.. =)

Lördags kvällen spenderades med niclas, vi drog till några av hans vänner som hade fest på brynäs, väldigt trevliga människor där..
ja festade loss på en pava rött vin och sedan begav sig jag och en taxi full med boys ner till heartan, där det dock var en enormt lååång kö, vilket gjorde att ja, niclas och en till kille drog till i.p… där träffade vi på johan som jobbade för fullt….
han hade skvallrat för sin chef om att ja blev hemskickad i måndags ifrån mitt jobb pga värsta bakfyllan ever… man skvallrar inte om sånt för sin chef johan! =P

söndagen blev lugn med mysig fika med lee och sedan laga middag med niclas å kolla film oxå hade vi världens bästa efterrätt, vi delade vi en ask paradis, såå gott å pula choklad… =)

”would you know my name
if I saw you in heaven

would it be the same
if I saw you in heaven

I must be strong

and carry on…”

 

cosy



people always leave…


Är det en ond dröm, eller är det bara livets gång..
Varför ska alla alltid lämna mig… det verkar inte spela någon roll hur mycket jag älskar dem..
Lämnar de inte mig i dag så kommer de att lämna mig i övermorgon… 
Jag vet aldrig vilken dag det kommer bli..
Det enda som jag säkert kan säga och tänka är att jag vet att de kommer lämna mig någon dag…
Ingen stannar för evigt..
Ingenting varar för evigt…

♥ Jag Älskar Dig, Du Finns I Mina Tankar, Du Finns I Mitt Hjärta, Du Kan Inte Lämna Mig, Du Är Alltid En Del Utav Mig, Jag Älskar Dig! ♥

 

 

” She said I wonder when it’ll be my day
‘Cause I’m not too far from breaking down
All I’ve got are screams inside
But somehow they come out in a smile
And I’m wondering if I’ll always feel this way”



åldersnoja vid 21…


så har ännu en dag passerat..
har hamnat i en dålig svacka just nu, allting handlar om att hälsa på mormor och tänka på henne. jag får ingenting gjort.
allting känns så negativt och depremerande. hade varit ganska skönt och haft ett jobb så man lära gå och lägga sig om nätterna och kliva upp om mornarna..
idag när jag var ner och hälsade på mormor var hon så mycket bättre, hon sken upp när jag kom in och hon hälsade så varmt på mig med kramar och pussar. hon har till och med ätit några tuggor mat idag. jag blir så enormt glad!
när jag lämnade hemmet så sken jag som en sol, allting kändes så lätt och jag hade inte det där trycket över bröstet som jag har haft hela veckan..

I morgon ska jag åka till min kusin och träffa de små tvillingarna som jag ska vara barnvakt åt. ser verkligen fram emot att träffa dem, och då kan man inte vara annat än lycklig! =)

har funderat fram och tillbaka på det här med new york..
ska jag verkligen åka, vad blir bättre av att lämna det livet jag har nu och åka i väg och skjuta upp mitt liv i ett år å sedan komma tillbaka och då stå på ruta noll, utan lägenhet och utan extra jobb..
men samtidigt så är det nu som jag har chansen att åka som au pair, innan jag kommer på vad jag vill göra resten utav mitt liv, och innan jag får ett fast jobb..
om jag åker som planerat i februari/mars så kommer jag om allting blir som planerat, komma tillbaka till sverige igen i mars/april och då har man ju en enorm chans till sommarjobb. och förhoppningsvis så har jag då efter ett år kommit på någonting som jag vill arbeta med. 
så varför ska jag stanna kvar här, när det enda som jag vet och verkligen vill här i livet är att se världen, resa, uppleva nya kulturer och lära känna nya människor… varför tar jag bara inte chansen, åker iväg, upplever new york, ser mig omkring, fungerar det inte så finns ju allting här hemma kvar, då är det bara att flytta hem igen, skaffa ny lägenhet, nytt jobb..

Jag är tydligen rolig, min vän ringde mig i dag och skrattade när jag berättade att jag har tänkt väldigt mycket fram och tillbaka angående new york och tanken på att åka som au pair.
han tyckte jag var så rolig som vid 21 års ålder tydligen redan har lyckats skaffa mig åldersnoja (enligt honom) och panik över vad jag ska göra i livet.. och det är nog faktiskt lite sant.. jag har ingen ro i kroppen, det känns som om jag faktiskt har lite panik..
jag måste nog lära mig lugna ner mig själv, men jag vill verkligen att någonting ska hända i mitt liv, jag vill inte plötsligt vakna upp vid 35 års ålder och inse att jag sitter där ensam och uttrökad utan att ha upplevt vad livet har att erbjuda.
jag borde börja meditera eller gå på yoga eller nå, för att hitta mitt inre lugn, min självkänsla.. försöka att bli lycklig i mitt eget liv och i mitt eget nu, öppna ögonen och se vad jag har, inte bara fokusera på vad jag vill ha..

”like soldiers march on
if we could make it trough the night
we’ll see the sun
march on..”

 

we lööve pringles chips



a day to be alone..


tack vare att mr spanien skickade mig den underbara låten så har jag fått en ny favorit One Less Reason. och jag älskar dem!
helt underbara låtar, passar liksom till allt.. =)

Idag har jag fortsatt och skriva på min ansökan som au pair, jag kan komma på mig själv sitta och dagdrömma om att få åka till New York, att få bo och leva i den staden. Det är det jag vill just nu…
Helt sjukt bara hur mycket papper det är för att skicka in ansökan, jag ska skriva ganska mycket om mig själv, inte lätt och sälja sig själv, och så ska de så klart säljas på engelska..
Pratade i alla fall med min arbetsgivare på caféet och hon skulle ställa upp som en utav mina personliga referenser. two left..
Ska ringa till min kusin i morgon igen och få lite timmar som barnvakt där. =) det kommer bli alldeles underbart och ta hand om deras små änglar, två små underbara killar på ca 1,5 år. förstår att kusin inte blir ledsen när jag erbjuder mig att ta hand om kidsen utan baktanke (oki, en liten har jag ju) det kan ju inte vara lätt för dom att ha två små tvillingar samtidigt som de håller på med huset.. man kan nästan tänka att jag kommer som en skänk från ovan.. hehe… med bara en liten baktanke om att ja ska få underskrivt på att jag är lämplig på att ta hand om kids! =)

känns ganska skönt att jag har usa och au pair grejen att tänka på just nu.. skönt och ha någonting och fokusera på, har ju inget jobb för tillfället.. ingenting som distraherar mina tankar… känns just nu som om jag har svårt att hitta tillbaka till mitt glada vanliga jag.
för mycket sorg, för många tankar, kan inte sova om nätterna, är som om man är i ett vakuum just nu..
Älskar dig mormor!
♥
Varje dag jag är ner och hälsar på henne berättar jag för henne att jag älskar henne! Hon är min bara min… hon får inte lämna mig och oss!

  
 kall regning dag allting känns som en riktigt kall, regnig och mörk dag… eller natt..

”maybe you’ve fallen down, or maybe you just took the long way home..”



one step closer…


Det är nu några månader sedan jag och en nära vän var på semester i New York.
Jag blev helt galet kär!
Kär i allt vad den staden står för, all den smidighet, ärlighet, energi, fart och fläkt och bara tanken på att det aldrig är stäng på Manhattan, alltid är någonting öppet. Det är verkligen staden som aldrig sover! Och jag älskar det.
Vi bodde på ett alldeles fantastiskt hotell, alldeles intill Central Park, perfekt avstånd till allt.
Sightseen, Empire State Buidlning, shopping i downtown, promenader längs 5th avenue, filminspelning med will smith på Times Square, dyra drinkar i Meatpacking District, lunch i central park och många många shopping påsar från macys, urban outfitters, victorias secret, steve madden, guess ….
Våra dagar in the big apple innehöll så många upplevelser så de hade räckt för ett helt år..

Jag blev väldigt förvånad över hur snälla folket i New York var, de sa alltid ursäkta.. om allt. Om jag gick in i dem, då sa de ursäkta. Och lät som om de menade det, man ville nästan springa efter dom och förklara att det var jag som stötte i dom. Mitt fel, det är jag som ska be om ursäkt. Men man vande sig snabbt med att själv alltid säga ursäkta, om allt. Väldigt bra egenskap tycker jag, det blir trevligare stämning då.
Men man märker direkt om det är turister, dom ska först fram, tar störst plats och har naturligtvis kameran i högsta hugg. (även fast ja själv var turist..!)
Men vad gör väl det i en stad som den, alla har sin plats där. Ingen kollar konstigt på någon. Du kan helt enkelt vara dig själv, rakt igenom, och ingen kommer ens lägga märke till dig. Såå skönt!

Sedan dess att vi var där på semester, vilket förresten var en helt fantastiskt perfekt semester i en storstad, så har jag vetat att jag snart skulle tillbaka dit. Jag vet att jag hör hemma där, just för att jag kände mig så hemma där. 
När jag nu har skickat in en ansökan till Cultural Care om att få åka till New York som Au Pair känns allting plötsligt väldigt rätt. Och jag hoppas att allting kommer att gå vägen med min resa till the big apple.
Men jag har lärt mig att livet kan ha sina u-svängar som man inte riktigt räknat med och som allting annat här i världen så tror jag allting i mitt liv har en mening. Är det meningen att jag ska spendera ett år i Usa och vara Au Pair så kommer det att hända. Och jag kommer bli så lycklig!

New York Here I (hopefully) Come! =)

Jag!

New York.
Det var där som jag förälskade mig i gula taxibilar,
höga betonghus, smutsiga gator och trånga köer
i en alldeles fantastiska stad!
Det blev Min Stad! Mitt New York!

« Föregående sida

Nettan Persson is proudly powered by WordPress and themed by Mukka-mu

Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu