alla korten på bordet!


har nyss gjort ett stort och fantastiskt inköp..
jag lever livet fullt ut..
har ingen pojkvän..
är ung och fri..
har ett ton underbara vänner..
och verkar möta nya underbara vänner i vartenda hörn jag går..
planerar att flytta till värmen snart…

kan det bli mer fantastiskt..

egentligen..

tror inte det kan bli de..

men så kommer det där faktumet om att man nu har flyttat hem till ockelbo..
inge fel med det, ska bli jättemysigt och få mer tid att umgås med ellie och danne lite mera, jobba och tjäna pengar på caféet, träffa familjen och hjälpa mamma nu när hon ska operera knäna nästa vecka..
men..
jag då…
vad har jag att hämta ut i ockelbo.. vad finns det möjligen kvar här för mig, annat än en massa, massa, massa gamla minnen..
som på beställning så verkar allt gammalt fullkomligt översvämma mig så fort jag sätter mig ner och andas in denna gamla, igenkännliga luft..

varför..

jag har ju ett fantastiskt liv, där allting är som jag vill på det personliga planet…
men ändå så ska dessa tankar komma tillbaka och invadera mitt huvud, dessa som ska betraktas som icke exsisterande och obefintliga tankar som jag gått igenom och igenom och igenom för länge sedan.. 
när jag för länge sedan gick igenom alla dessa känslor och tankar och efter mycket om och men låste in allting längst bak i bakhuvudet och kastade bort nyckeln och glömde dess existens… så ska de bara poffa upp nu som en blixt från en klarblå himmel..

det känns inte rätt..

jag vet ju egentligen vad jag vill, och jag vet att så fort jag kommer ifrån den här hålan med alla dåliga (och bra!) minnen så slutar jag att tänka på det här sättet…
jag vet med mig själv att jag inte trivs i ockelbo och att jag absolut inte borde utsätta mig för detta självplågeri..
men när jag inte är här, när jag inte bor här, när jag inte tvingas spendera en tråkig dag utan att ha någonting att göra annat än att tänka tillbaka, då tänker jag inte på alla dessa känslor..
när jag bodde i stan hade jag ett alldeles för bra liv för att tänka tillbaka..
i stan var det nuet som gällde… och framtiden, det ovissa, det spännande…
så flyttar jag tillbaka hit, då kommer alla dessa tankar och känslor tillbaka som jag trodde tillhörde det förgånga… allt som jag trodde jag hade glömt..

varför kan det inte försvinna…

vad är det egentligen som gör att jag ältar allting så hemskt mycket..
varför kan jag inte bara ’släppa det’ som så många andra gör, varför kan jag inte vara den ‘kalla’ person som jag vet att jag borde vara i ‘specifika’ situationer.. varför kan detta inte vara lättare..
jag har ju gått igenom detta en miljon gånger, och kommit fram till att detta är det bästa…
ändå så kommer tankarna, tänk om..

det är på tok för insnöat i ockelbo…!

jag måste verkligen få framtiden, spänningen, förväntan, någonting nytt som distraherar mina tankar..
och här är det bara det samma gamla hela tiden, alla som bor här trökar ju i sina gamla hjulspår (no offense alla obo-bor =)
så det är egentligen inte alls nå konstigt att jag själv också faller tillbaka i mina gamla hjulspår och mina gamla känslostämningar..
hur ska jag orka vara ensam stark ur detta…
..en gång till..
..jag måste..

tokigt hur känslorna styr mitt liv…

 

 

”my name is piglet!”

m.

Inga kommentarer

Inga kommentarer ännu.

Comments RSS TrackBack Identifier URI

Lämna en kommentar


Nettan Persson is proudly powered by WordPress and themed by Mukka-mu

Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu